Efter kaffe och frukostmacka inledde enhetschef och länsbibliotekarie Bengt Källgren onsdagen med att hälsa alla välkomna till Kultur i Väst. Han berättade att han är inbjuden i sin roll som vice ordförande i SLB, Sveriges länsbibliotekarier, för att bemöta den uppvaktning föreningen fått av landets barnkonsulenter.

– Vi ser positivt på ert förslag att vi ska ta fram en handlingsplan och aktivt driva frågan hur vi ska jobba med barn, unga och it på länsbiblioteken, sade Bengt. Men vi skickar ett uppdrag tillbaka till er, här och nu. Fundera över centrala frågeställningar och skapa ett underlag, så ska SLB skapa material som alla kan samlas runt och arbeta med.

Isak Reichel

Oklar litteraturutredning

– Ni får inga besked i dag, för vi vet inte var vi landar, sade Isak Reichel tydligt när han berättade om Litteraturutredningen ur ett barnperspektiv.

Isak Reichel är en av tre sekreterare på Litteraturutredningen. Utredningen är tillsatt av regeringen och ska vara klar i september 2012 med ett delbetänkande i mars. Delbetänkandet kommer inte heller att innehålla konkreta förslag, men kommer att fokusera på två frågor; dels bokmarknaden och tendenser, och dels läsningen och olika tendenser.

– Det finns stora förväntningar på att vi ska komma med förslag på hur vi ska få läsandet att öka, säger Isak och berättar att utredningen hittills ser två tydliga huvudproblem som de kommer att titta närmre på.

– Läsförståelse och läsande bland barn och unga minskar och här finns det en ojämlikhet i landet som vi måste tackla. Och med bakgrund av det måste vi titta på vad vi ska göra för att öka läslusten. Här finns olika lösningar, berättar han. Det kan till exempel vara en nationell läsfrämjandestrategi, men då är frågan vilken statlig myndighet som ska hålla i frågan. Eller, fortsätter han, ska frågan kanske ligga på en kommunal nivå.

Den funderingen fick publiken att reagera och någon tyckte att det skulle vara ett misslyckande om utredningen kom fram till att överlämna ansvaret på kommunal nivå.

– Det är ju därför ni är tillsatta, för att utreda detta.

– Jag vet som sagt inte var vi hamnar, svarade Isak Reichel.

Elib

Py Söderström, marknadschef på Elib, berättade om e-bokens ställning på bibliotek, på förlag och bland användare. Bland annat nämnde hon den kritik som sedan i höstas framförts från både biblioteks- och förlagshåll gällande tillgängligheten av e-böcker på bibliotek.

– Biblioteken vill ha statlig styrning och bokförlagen licensierade utlån. Vi tittar på olika lösningar och hoppas att e-bokens potential tas tillvara, säger Py och berättar om en ny abonnemangstjänst som Elib skissar på och som vänder sig till skolorna och det digitala skolbiblioteket.

– På ElibU kommer allt att vara strömmande, både ljudböcker och e-böcker. Eleven eller läraren loggar in och arbetar on-line. Det blir en fast avgift per elev och läsår och hittills är förlagen positiva. Här finns inga hot, bara möjligheter.

Örjan Hellström

Spaning

Under rubriken På spaning efter barnperspektivet i e-boksutredningen, inledde Örjan Hellström som är konsulent IT på Kultur i väst, med att hans spaning egentligen snabbt var avklarad.

– För det finns inget barnperspektiv i e-boksutredningen, konstaterade han och tyckte att det egentligen är rätt symptomatiskt. Det är sällan det pratas om barn och e-böcker vid samma tillfälle, men, tillade han, det kan finnas anledning att kanske göra det så det inte bara lyfts när det är något ”spännande”.

Örjan uppmanade alla intresserade att läsa utredningen som han beskrev som en omvärldsbevakning och en beskrivande utredning över marknaden.

– Den är bra att läsa om man vill få en överblick och min slutsats när jag läste den var att det saknas struktur och det saknas aktör som driver en utveckling av e-boken.

– Bolla kommer att bli ett bra arbetsverktyg som synliggör och främjar barnkultur, säger Lotta Brilioth Biörnstad, koordinator för barn och unga på Kulturrådet.

Förutom daglig mediebevakning som ska spegla barnkulturområdet runt om i landet, kommer Bolla att innehålla nyheter från Kulturrådet. Kulturrådet kommer att ha en redaktör som ansvarar för den dagliga mediebevakningen men Lotta hoppas att under året kunna skapa ett redaktionsråd, en slags expertgrupp, som granskar och hjälper till att omvärldsbevaka.

– Bolla är en webbplats med omvärldsbevakning som kommer att ge en bra sammanfattning av vad som händer inom området.

På webbplatsen kommer det också att finnas en länksamling med relevanta länkar och fakta med möjlighet till fördjupning och en projektdatabas med pågående projekt.

– Bolla är en efterlängtad digital mötesplats och jag är superglad att sidan nu är klar och jag jättenöjd med resultatet, säger Lotta Brilioth Biörnstad.

– Länksamlingen kallar vi för Bollhavet, skrattar Lotta. Och projektdatabasen kommer att synliggöra bra projekt så att andra kan bli inspirerade och enkelt hitta kontakter, säger hon och hoppas att Bolla också ska bidra till att nya nätverk skapas.

– Vi vill att Bolla ska bli det självklara fikastället som alla vill gå till för att träffa kollegor. Eller för att läsa vår krönika, tipsar hon och avslöjar att den första krönikören är Pernilla Glaser

Kreatörer. Magdalena Gustafsson bibliotekarie på Bergsjöns bibliotek och Susanne Erlandson butikskommunikatör från Effekteam har tagit skyltningen på Bergsjöns bibliotek till en ny nivå. Genom rekvisita och genomtänkt tema hoppas man kunna locka fler till biblioteket. FOTO: Fredrik Swedemyr

– Vi måste försöka hitta ett säljande koncept. Spontant tänker jag att man blir lite hemmablind. Det är så lätt att fortsätta som man alltid har gjort med att skylta i boksnurror och på hyllgavlar. Det sticker inte ut på samma sätt och det behövs nya idéer, säger Magdalena Gustafsson på Bergsjöns bibliotek.

Under förra året sökte biblioteket pengar för marknadsföringsinsatser på biblioteket från EU-projektet Centrumutveckling i partnerskap. Det mynnade ut i två utbildningstillfällen kring butikskommunikation ihop med butikskommunikatör Susanne Erlandson.

– Jag tror det är viktigt att göra det mer lockande och visa att biblioteket är ett ställe där man kan uppleva olika saker, att man faktiskt kan hitta sådant man inte hade tänkt på. Det är viktigt att få fram det som finns i böckerna och göra biblioteksbesöket till en upplevelse, säger Susanne Erlandson.

Under det andra utbildningstillfället fick personalen spåna kring konkreta insatser och det var under denna dag som idén att göra ett skyltfönster rullade upp. Ytterligare en ansökan och 80 000 kronor senare kunde idén sjösättas och idag skyltar man med ett vintage-mode i det nya skyltfönstret strax bredvid ingången.

– Är du inte van biblioteksbesökare kanske du tror att bibliotek bara handlar om skönlitteratur. Detta är ett sätt att jobba mer tematiskt och synliggöra att biblioteket faktiskt är så mycket mer. Nu har vi detta temat. Till våren kanske vi har något kring odling. Tanken är att vi ska ha en månadsvis skyltning och jobba med rekvisita, berättar Magdalena Gustafsson vidare.

Marknadsföring är en viktig del i verksamheten. I Bergsjön jobbar man med både det nya fysiska skyltfönstret och digitala motsvarigheter genom Facebook och en blogg ihop med Gamlestans bibliotek. Man har också lagt resurser på att ge programbladet ett mer proffsigt uttryck.

– Det är inte alla som känner till vad ett bibliotek har att erbjuda. Det är viktigt att marknadsföra oss på olika sätt och med ett skyltfönster vill vi locka nya besökare, säger Magdalena Gustafsson.

Vintage-mode. Magdalena Gustafsson har hittat rekvisitan från sin mormors vind. Flickan på det inramade fotografiet är Magdalenas mamma när hon var 17 år. FOTO: Fredrik Swedemyr

Susanne Erlandsons tipsruta

• Tänk på färgsättningen. Använd inte för mycket färg, utan använd helst en färgskala.
• Inte för mycket saker. ”Less is more”.
• Belysning är viktig. Man kan göra världens bästa skyltning. Men om den inte syns spelar det ingen roll.
• Blanda inte ihop saker. Hitta ett tema och byt hellre ofta.

– Åh vad roligt det ska bli. Det sa klick med en gång, hör jag en bibliotekarie viska till en kollega i en paus. Och av sorlet i den lilla aulan att döma sa det klick för flera när de yrkesverksamma bibliotekarierna som nu ska agera mentorer mötte sina respektive studenter, eller adepter, för första gången.

Ge och ta

Mentorsprojektet på BHS har funnits sedan 2009 där studenter under de tre sista terminerna på Biblioteksprogrammet har möjlighet att träffa mentorer i framförallt biblioteksverksamhet. Genom mentorn är det meningen att studenten ska få nya perspektiv på vad det innebär att arbeta som bibliotekarie, skapa kontakter och förbereda sig för arbetslivet. Mentorn å sin sida får inblick i utbildningen och information om ny forskning.

– Detta är en vinna-vinna-situation, menar Margaretha Lundberg Rodin, prefekt BHS. Mentorsprojektet är kopplingen mellan studier och arbetsliv och för studenten är det ett sätt att få en inblick i verkligheten, för mentorn är det ett sätt att hålla kontakt med utbildningen och kanske en chans att ifrågasätta sina egna rutiner och arbetssätt.

– Använd alla sinnen, ställ frågor och koppla dem till utbildningen så ska ni se att en och annan femöring ramlar på plats, tipsade hon  studenterna  i sitt inledningstal.

– Mentorskap blir vad man gör det till, men utnyttja tillfället att prata, uppmanade Ingrid Johansson, en av fyra samordnare. Var lyhörda och kom ihåg att det är en personlig relation, inte en relation mellan skola och bibliotek.

Från norr till söder

Studenten bestämmer själv var och på vilket bibliotek han eller hon vill ha sin mentor. Och i aulan under fredagen fanns bibliotekarier från gymnasiebibliotek, folkbibliotek, högskolebibliotek och sjukhusbibliotek från Malmö i söder till Härnösand i norr. Några har varit mentor tidigare, för de flesta är det första gången.

Tina Hurtig, bibliotekschef på NU-biblioteket i Trollhättan, är här för första gången och har stora förväntningar.

Nyblivna mentorn Tina Hurtig och adepten Johan Gyllander bekantar sig med varandra under lunchen.

– Jag tycker det här verkar bra och som mentor kommer jag att tvingas reflektera över min egen yrkesroll. Dessutom är jag glad att en student har valt ett sjukhusbibliotek som jag tror många har en fel bild av, ler hon mot Johan Gyllander som är hennes nyblivna adept.

– Jag är väldigt glad och nöjd, svarar Johan. Det känns superbra och jag ser fram mot att få veta vad som händer på ett bibliotek och jag ser det här som en väg in i arbetslivet.

FAKTA

Mentorsprojektet pågår under Biblioteksprogrammets tre sista terminer där cirka tre träffar per termin föreslås.

Det är frivilligt för studenten att delta i mentorsprojektet, men studenten får ett tillägg till sitt examensbevis att man deltagit.

Alla mentorer får ett intyg efter genomfört mentorskap.

Mentorerna får också gratis tillträde till de konferenser som äger rum på institutionen.

Arbetet med att etablera Libris som en nationell katalog för folkbiblioteken tar sakta form. Det är en utveckling som bjuder på en rad fördelar. Det finns en generell trend mot mer öppen data, vilket i längden skapar en möjlighet att dela poster mellan biblioteken. En nationell katalog kan också öka konkurrensen bland olika leverantörer och därmed gynna bibliotekens förutsättningar att utveckla sin katalog och spara pengar på dyra licenskostnader.

I Uddevalla har man sedan 2010 varit ett så kallat Libris-bibliotek. Bibliotekschef Karin Ivarsson betonar att det är en process som kräver att man avsätter resurser för att hantera övergångsarbetet. Men i slutändan ger det biblioteket kontroll över sin egen katalog.

– Vi vill ha full kontroll och kunna synliggöra vår katalog på ett bättre sätt. När Kungliga biblioteket öppnade upp Libris för folkbiblioteken och började arbeta med en nationell katalog kändes det naturligt att hoppa på. Det öppnar upp för många möjligheter, säger hon.

Samarbete ska förenkla

Fri tillgång till katalogposter via Libris är en nyckelkomponent i arbetet med en nationell katalog. För att skapa ett enklare flöde av katalogposter har Kungliga biblioteket inom ramen för arbetet med Libris, skapat en så kallad förvärvsrutin. Den går i sin enkelhet ut på att biblioteken får posterna i samband med att de beställer böcker eller annat medium från de leverantörer som samarbetar med Libris. I dagsläget är det Adlibris, Boktjänst, BTJ och Dawson Books, som ingår i denna rutin.

En del problem

Samtidigt som en nationell katalog öppnar upp för många möjligheter, finns det i dagsläget en rad utmaningar som biblioteken brottas med. Bland annat är det inte helt okomplicerat att få in de tidigare kommersiella posterna i Libris. En annan problematik handlar om bristen på AV-media, utländsk litteratur och relevanta ämnesord. Det krävs i dagsläget också en del handpåläggning och manuellt arbete för att kalibrera Libris till folkbibliotekens vardag. Arbetet i Uddevalla är fortfarande i en slags projektfas och det är för tidigt att bedöma utfallet i förhållande till den tid och de resurser man lagt på arbetet.

– Nu är det en del merarbete och det är för tidigt att säga om det har varit värt det. Men det är jättespännande. Man måste prova sig fram. Funkar det inte är det inte värre än att gå tillbaka till det vi hade tidigare, säger Karin Ivarsson.

– Det är tråkigt. Men vi kan knappast lägga oss ner och dö, säger Lennart Wettmark redaktör och ansvarig utgivare på tidskriften Bis.

Bis har under flera år fått stöd från Kulturrådet. Men inför det här året har alltså den referensgrupp som fattar beslut inte tyckt att tidskriften har lyckats hålla måttet för fortsatt stöd.

– Referensgruppen gör alltid en bedömning av kvaliteten. Det handlar också om att hitta en balans bland samtliga sökande och få en spridning av åsikter, säger Mårten Lempert, handläggare på Kulturrådet.

Enligt Lennart Wettmark är Bis ganska ensamma om att representera biblioteksperspektivet bland de sökande tidskrifterna.

– Det är tråkigt att biblioteksfrågorna inte värderas, säger han.

Kulturrådet har istället bedömt att biblioteksdebatten förs på ett bredare plan i dagspress och på annat håll i Kultursverige.

Bedömningen görs som regel på de fyra senaste numren. Samtidigt tittar man även på den framåtblickande ambitionen. Men det samlade beslutet är ändå att Bis blir utan pengar i år. Detta trots att tidskriften nu ska tryckas i fyrfärg och en ny redaktion ska ta över arbetet. Tidigare har man också gjort om föreningens sajt och det finns en tydlig ambition att förnya och samtidigt förstärka en betydande kanal för biblioteksdebatten.

– Det känns tråkigt när vi nu har fem unga bibliotekarier som ska ta över arbetet. Vi har kapital så vi klarar ett års utgivning och är inställda på att satsa hårt under 2012, säger Lennart Wettmark.

Det sista numret i det gamla formatet har nyligen levererats från pressarna. Bis nr 1 2012 blir början på det nya för tidskriften, där man bland annat kommer belysa bibliotekarieprofessionen eventuella död.

Vi vill också hälsa alla välkomna till ett nytt, innehållsrikt år med Framsidan.

Första numret 2012 har tema Kultur och hälsa och beräknas komma i mars.

Väl mött!

Fredrik och Helén

Projektet fick drygt 170 000 för att titta på vilka aspekter av ett evenemang som behöver anpassas eller utformas för att uppnå en högre tillgänglighet för alla. I projektet kommer man försöka identifiera olika tekniska lösningar och samtidigt peka på vilka ytterligare behov som finns. Tanken är sedan att det ska mynna ut i en guide som vänder sig till olika arrangörer av kulturevenemang.

– Det finns många guider som är skrivna utifrån speciella behov. Det kan handla om en specifik funktionsnedsättning eller från ett lagperspektiv. Ibland krockar perspektiven. Vi vill försöka skapa en guide i samråd med olika aktörer. Vi vill skapa en guide på ett nytt och innovativt sätt som kan underlätta för att göra arrangemang mer tillgängliga, säger Rikard Fröberg, projektledare på föreningen.

I projektet kommer man utgå från de fem svårigheterna, svårt att lyssna, svårt att höra, svårt att se, svårt att tåla vissa ämnen och svårt att bearbeta och tolka information. Man kommer undersöka befintliga tekniska lösningar och i nästa led titta på behovet av innovationer. Bland annat kommer man titta på att göra olika publiceringsverktyg mer tillgängliga. Även om somliga av dessa verktyg uppfyller standard för tillgänglig webb, finns det inte sällan teman och insticksmoduler som skapas av tredje part. Dessa kanske inte alla gånger uppfyller kraven och här vill man ta fram ett förslag till ett slags valideringsverktyg för de som utvecklar teman och moduler.

– En del verktyg har dåliga strukturer och det finns ett inneboende problem som alla inte är medvetna om. Men även om de uppfyller standarder, så kan ett tema med exempelvis dåliga kontraster eller en insticksmodul försvåra tillgängligheten. Det behövs ett verktyg för att testa detta. Informationen på webben är viktig om man vill skapa en delaktighet kring vad som händer i kulturlivet, säger Rikard Förberg.

I projektet samarbetar man med kommuner, arrangörer och organisationer som företräder olika typer av funktionsnedsättningar. Enligt planen ska guiden vara klar i april nästa år.

– Man måste fråga sig: Delaktighet i vad? Vill vi vara delaktiga? Om Digital delaktighet är en bra sak, beror på om det är ett rättvist digitalt samhälle, säger Richard Stallman och frågar sig samtidigt vad som krävs för ett samhälle ska var fritt och värdigt vår delaktighet.

Enligt Richard Stallman finns det idag ett antal hot mot det fira samhället som manifesterar sig i vår digitala vardag.

– Vi har idag en övervakning som Stalin bara kunde drömma om. Det sker genom att vi använder våra egna datorer, våra egna produkter. Exempelvis skickar många icke fria program data om användaren till en databas. Det finns också övervakning över vilka sidor du besöker och telefonbolagen sparar listor över telefonsamtal. Detta är farligt eftersom man kan spårar vem som känner vem. Det är något som varje tyrann vill veta. Dagens tyranner har för vana att följa sociala nätverk. Om de vet att en viss person anses vara en dissident och denna person pratar med någon annan, så kanske den andre också är en dissident och båda blir arresterade. Om du är en dissident vidtar du försiktighetsåtgärder. Men om tyrannen har tillgång till all data om vem som pratar med vem, så är det för sent att vidta försiktighetsåtgärder. De här databaserna är ett hot mot mänskliga rättigheter, säger Richard Stallman, som ser det som varje medborgares plikt att sticka ett finger i storebrors öga och organisera sig politiskt mot den här formen av övervakning och kontroll.

Frihetskämpe. Richard Stallman besökte Göteborg tidigare i år. Han framhäver att strävan efter digital delaktighet inte är en självklarhet. Det förutsätter en digital frihet, menar han. FOTO: Fredrik Swedemyr

Ödets ironi

Kort efter att Richard Stallman lanserade det fria operativsystemet GNU 1983, som är en akronym för ”GNUs Not Unix”, grundade han också ”Free Software Foundation” (FSF). Det blev en bas för att kunna samla pengar till utvecklingen av GNU-projektet. Men det blev också en bas för den politiska rörelsen ”Free software movment”. Den övergripande filosofin bygger på att ersätta alla proprietära programvaror med fria och i den meningen befria cyberrymdens alla datoranvändare. De proprietära programmen är ett hot mot frihet, inte bara i fråga om den slutna källkoden och alla andra begränsningar för användarna. Enligt Richard Stallman handlar det även om så kallade ”bakdörrar”, som ger företag möjligheten att fjärrinstallera program och göra förändringar utan att fråga den som har köpt programvaran eller andra digitala produkter. I Gorege Orwells 1984 censurerar Storebror nyhetsflödet och förpassar obekväma sanningar till det så kallade ”minneshålet”. På motsvarande sätt raderade Amazon sommaren 2009 ironiskt nog Orwells böcker 1984 och Animal Farm via en ”bakdörr” från sitt sortiment. Alla som redan hade köpt boken till sin Kindle-platta blev helt enkelt av med den. Amazon kompenserade köparna och förklarade i ett mejl att böckerna hade hamnat på deras sida via ett förlag som inte hade rättigheterna till böckerna. Men många blev förvånade över att Amazon överhuvudtaget hade möjligheten att radera redan köpta böcker på distans. För Stallman är detta ytterligare ett exempel på ett hot mot det fria samhället.

Han talar vidare om digitala handklovar, som också begränsar hur vi kan använda digital information eller för den delen böcker. Företrädare för kommersiella intresse, vill som regel inte att vi delar den digitala informationen hur som helst, framhäver Stallman.

– Företag vill inte att vi ska dela. De bryr sig inte om medlen och skapar digitala handklovar, säger han och tar just Amazon som ett exempel.

– Du kan inte köpa en e-bok anonymt. Du har heller ingen frihet att låna ut den till någon, sälja den vidare eller ge bort en bok till dina barn. Du har inte ens friheten att behålla den så länge du vill, eftersom Amazon genom en ”bakdörr” när som helst kan radera en bok, fortsätter han.

Ett ansvar för friheten

För att motverka digital inlåsning och kontroll talar Richard Stallman om vikten av att använda fria format och fri programvara. En av de grundläggande tankarna med fri programvara är att man kan ändra och distribuera programmen fritt. Det är, enligt definitionen, användarna som kontrollerar programmen och inte tvärtom. Från rörelsens perspektiv handlar det inte om fritt som i gratis öl, utan snarare fri som i friheten att uttrycka sig. Stallman talar också om att skolan har ett ansvar att använda fri programvara, inte enbart för att lära ut hur man använder den, utan för att stå som ett moraliskt exempel för ett samhälle där man delar saker. På motsvarande sätt menar han att biblioteken har ett ansvar att främja fri programvara och öppna format. Han tar e-böcker som ett exempel.

– En e-bok eller ett digitalt format är inget dåligt i sig. Det är när företag skapar kontroll genom DRM-licenser som det är en attack mot den fria boken. Här har biblioteken en uppgift att motverka detta, säger han.

FAKTA

GNU: Ett unixliknande operativsystem som består av fri programvara. Skapades av Richard Stallman 1983. Står för GNU not Unix just för att det liknar Unix, som är en samling operativsystem skrivna i Unix-kod. I början av 90-talet blev Linux en del av GNU. Många har sedan dess kallat operativsystemet Linux. Free Software Fundation främhäver dock namnet GNU/Linux.

Fri programvara: Program som är skriven i öppen källkod och som definieras utifrån fyra friheter:
0. Friheten att använda programmet för vilket syfte som helst.
1. Friheten att studera och modifiera programmet.
2. Friheten att kopiera programmet så att du kan hjälpa andra.
3. Friheten att förbättra programmet och sedan offentliggöra dessa förbättringar så att de kommer allmänheten till del.

DRM: Digital Rights Management. En samling teknologier som ger utgivare kontrollen över spridning och användning av digitalt material, som böcker, musik och film.

I USA har det också uppstått en spänning mellan den fira tillgången på e-böcker via biblioteken och den kommersiella försäljningen genom i synnerhet Amazon. Samtidigt har företrädare för bla förlaget Penguin uttryckt att de är bekymrade över säkerheten och att man genom utlåning av e-böcker bidrar till illegal fildelning. Både Amazon och Penguin har begränsat sin försäljning till bibliotek, genom att bland annat försena nyutkomna e-bokstitlar till biblioteken. Den amerikanska biblioteksföreningen har motsatt sig sambandet mellan illegal delning av e-böcker och utlåningen. Man ser det snarare som ett generellt problem kring konsumenter som inte är villiga att betala för sig.

Inga garantier

Även innan den digitala eran har det funnits olika system för kontroll och angiveri. Richard Stallman ser heller inte det fria samhället som en garanti för full anonymitet. Den stora skillnaden ligger i det potentiella hotet den närmast automatiserade datainsamligen kan utgöra mot den individuella friheten.

– I ett fritt samhälle har du ingen garanterad anonymitet. Varje gång du gör något, finns alltid sannolikheten att någon annan ser dig, känner igen dig och kommer ihåg det senare. Men det är inte så dramatisk. Personen som såg dig, kan berätta det för någon annan, men behöver inte göra det. Det är upp till henne. Att sedan försöka samla in all information från alla som eventuellt har sett dig, är ett digert arbete. Det görs bara om det finns en stark anledning. Det är inget som görs varje dag om varje person. Men digital övervakning skapar en enorm sökbar databas över alla, som i vilket ögonblick som helst kan användas mot dig. Det är ett hot mot det fria samhället, säger Richard Stallman.

– Vi ser fri programvara mycket ur ett demokratiperspektiv. Ska vi ha ett fungerande demokratiskt samhälle, måste vi ha fri programvara. Det är ända sättet att säkerställa att myndigheterna fungerar rent tekniskt och är transparenta. Här finns en diskrepans i samhället just nu, som vi ser det. Sverige var bland de första länderna att att ha en offentlighetsprincip, men vi är bland de sista länderna som fortfarande kör med proprietär programvara, säger föreningens vd Jonas Öberg.

Föreningen fri kultur och programvara bildades 2005 och står, som namnet antyder, på två ben. Kulturbenet är egentligen en förlängning av Creative Commons’ arbete i Sverige. Man behövde helt enkelt en juridisk person, som kunde hantera ansökningar och olika projektmedel. På motsvarande sätt är arbetet kring fri programvara en förlängning av ”Free Software Foundation Europe”. Föreningen har som idé att sammanföra människor inom de här områdena och skapa möjligheter till samarbeten. Det kanske tydligaste uttrycket för den här strävan är den årliga konferensen ”Free Society Conference and Nordic Sumit, FSCONS som arrangeras i Göteborg.

– Vi försöker inkludera människor från olika branscher, organisationer och myndigheter. Vår förhoppning är att de här aktörerna över tid ska se den större bredden med fri programvara och hitta samarbeten med andra områden, säger Jonas Öberg vidare.

Broar mellan intressen

Förutom den årliga konferensen har föreningen inom kulturområdet bland annat mött företrädare för olika konstformer, där man har lyft frågor som framtidens pengar och hur man kan få ekonomisk hållbarhet med fri kultur. Man har även arrangerat workshops för att diskutera det konstnärliga skapandet under Creative Commons-licens.

– Det är egentligen ingen som vi har pratat med som är negativ. Men skapare inom olika konstområden är många gånger rädda för att deras verk ska försvinna i intet. Då tar vi nästa steg och säger: Men när någon använder ditt verk, har vi ett juridiskt system som kräver att de ger dig ditt erkännande, så du förlorar inte din egen upphovsrätt, säger Jonas Öberg och förklarar samtidigt att en Creative Commons-licens ger en upphovsrättsinnehavare full möjlighet att styra över hur verket får användas.

Mycket handlar om att bygga broar mellan olika intressen och skapa en förståelse för värdet av såväl fria licenser som fri programvara. När det gäller programvarubenet i föreningens arbete har man på motsvarande sätt försökt hitta olika sätt att förankra fördelarna med fri programvara i den praktiska vardagen.

– Skulle vi prata med en kommun som inte har engagerat sig i det här tidigare, kanske man får börja med att prata om öppna standarder, tillgång till information för medborgarna. Möjligheterna för medborgarna att vara delaktiga i beslutsprocesser och få information från kommunfullmäktige eller vad det nu kan vara fråga om. Man får arbeta in det successivt. Att direkt gå in och säga: Nu ska ni använda Linux eller någon annan fri programvara, det fungerar inte i praktiken. Man får ta ett steg i taget, förklarar Jonas Öberg.

Framtiden är fri

I Västsverige finns nätverket Kommunsamverkan i väst för open source, Kivos, som under en tid har samlat ett antal mindre kommuner i Västra Götaland med sikte på att sprida arbetet med öppna standarder och fri programvara. Bland annat vill man verka för att detta ska finnas med så långt som möjligt i upphandlingen av olika typer av verksamhetssystem. Jonas Öberg framhäver just samverkans möjligheter och ser också att det skulle kunna vara en tänkbar väg att gå för de bibliotek som vill jobba med fri programvara.

Han ser också ett ökat intresse kring fri programvara i samband med att myndigheter ska upphandla digitala tjänster och produkter.

– Det är fortfarande en liten del av ramavtalet jämfört med företag som jobbar med proprietär programvara. Men det är en växande del. Vad man kan se är att det är en annorlunda fördelning. Företagen delar upp det i produkter och tjänster. Företag som säljer proprietär programvara får större delen av sin inkomst genom att sälja licenser och en liten del från service och support. För företag som jobbar med fri programvara är det snarare tvärtom. Går du ut och köper fri programvara är det vanligare att företagen säger: Vi har den här programvaran, hur kan vi anpassa den för att täcka era behov. I det andra fallet är det mer: Hur kan ni anpassa er verksamhet för att kunna använda vårt program. Det är en intressant aspekt av det hela, säger Jonas Öberg.

Rom byggdes inte på en dag och Jonas Öberg har också en ödmjuk inställning till att många av oss, åtminstone på ett individuellt plan, låser in oss i våra Apple- eller Microsoftprylar, eller vad det nu är för proprietär produkt som stänger dörren bakom våra köp.

Läs mer

Om Crative Commons Sverige:www.creativecommons.se

Om Föreningen fri kultur och programvara: www.ffkp.se

– Jag har själv en Kindle hemma och en Andriod-telefon i fickan, som är låst mot Google. Ska jag ha en app, så är det google-marketplace som gäller. Jag är en lika stor kålsupare som någon annan på det sättet. Men vi måste lyfta upp det. Vi måste titta på det politiska spektrumet. Där krävs viljan att se utanför sig själv och titta på vad som skulle vara bäst i det långa loppet. Då är jag övertygad om att fri programvara är framtiden, säger Jonas Öberg.