Konferensen i Oslo var något så ovanligt som en avgiftsfri konferens och den hade också lockat ett hundratal deltagare, främst från Danmark, Norge och Sverige. Bara en deltagare från Finland fanns med på deltagarförteckningen, ingen från övriga Norden.

– Jag tror inte man har samma problematik med integration i de mindre länderna, säger Marit Vestle, chef för Nasjonalbiblioteket i Norge, som en möjlig förklaring. Och Finland arrangerade själv en liknande nordisk konferens förra hösten.

Egentligen hade de tre arrangörerna tänkt att del två i det nordiska konferenssamarbetet skulle komma 2013, men den norska kulturministern och Nordiska ministerrådet ville annat.

– Norska Kulturministern ville knyta konferensen till en stor satsning på kultur i Norge, och ville kombinera en nordisk bibliotekskonferens som en del av programmet för det norska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2012, berättar Marit Vestle. Bidraget från Nordiska ministerrådet påverkar också konferensspråket som i år är skandinaviska. Det var ett krav från ministerrådet och en förutsättning för att vi skulle få pengar.

Konferensen var indelad med ett antal huvudföreläsare och några mindre parallella föreläsningar som till exempel handlade om läsprojekt för både stora och små, om integreringsprojekt på olika sätt och om talböcker och spel. Här är Barbro Thorvaldsen i full färd med att lära ut norska genom sin speciella läsecirkelmetod.

Lokalsamhälle och mångfald

De enda föreläsarna på konferensen som inte pratade skandinaviska var Miguel Figueroa från American Libraray Association, ALA, och Sergio Dogliano från Storbritannien.

Sergio Dogliano berättade om Idea Stores som är ett slags blandning mellan bibliotek, mötesplats och kursgård med fokus på livslångt lärande.

– Läsning och lärande hör ihop, säger han. Vi försöker se helheten genom att lyssna och vi försöker göra biblioteket tillgängligt genom att finnas där människor finns och genom fasta, generösa öppettider.

Miguel Figueroa pratade om mångfald och om att biblioteket har ansvar att serva alla, även äldre, hemlösa, funktionsnedsatta och analfabeter.

– Bibliotekarierna måste förstå att det inte finns några vanliga människor, sade han och berättade om ett stipendieprojekt som drivs av ALA och som riktar sig till ungdomar med olika etnisk bakgrund. Syftet är att skapa en framtida bibliotekskår som är mer präglad av mångfald än idag och som förhoppningsvis skapar större medvetenhet kring gruppers beteenden och mönster.

– Ju mindre ett bibliotek är, desto större betydelse har det. Så utnyttja biblioteket som samhällets nav och lyssna på besökarna och gör som de vill, uppmanar han.

Nya ögon

Mustafa Can

Uppmaningen att lyssna på och se individens behov återkom ofta under konferensen. Några av konferensens huvudföreläsare gav också anledning till att fundera vidare och kanske omvärdera bibliotekens syn på integration och på arbetet med litteratur för invandrare. Mustafa Can, Loveleen Rihel Brennas och Amal Aden är alla författare med erfarenhet av att med litteraturens hjälp erövra ett nytt land och en ny kultur. Tre livsöden som fått dem själva att fundera mycket på begreppet integration.

Både Mustafa, Loveleen och Amal har haft samma önskan och drivkraft att bli en del av det kollektiva minne de hamnat i, och alla har som unga på olika sätt haft hjälp av vuxna som sett dem och förstått deras behov.

– Fråga vad vi vill, vad vi är intresserade av, istället för att vad som förväntas av er, råder Mustafa Can och berättar hur hans lärare Maj läste svenska sagor i stället för hemlandets sagor, om hur han genom Vilhelm Mobergs Utvandrarna lärt sig om Sveriges historia och hur Sara Lidman gjort honom bekant med Norrland.

– Genom henne kan jag känna doften av björklöv och midvinterns kyla trots att jag aldrig varit i Norrland. Jag lär mig om skärgården, fjället, snapsen och asavärlden. Genom litteraturen greppar jag det nya landet och gör det till mitt.

Loveleen Riheel Brenna

– Vägen till integration för flickor går genom litteraturen och biblioteket, sade Loveleen Rihel Brennas som själv blev bortgift som ung och intresserat sig för och särskilt jobbar för flickors och kvinnors rätt att leva det liv de vill.

– Kultur är inte så olika, varken över världsdelar eller genom tiden, fortsätter hon. Förutsättningen är att bibliotekarien vet vilken litteratur de ska rekommendera till flickor och att de vet att det handlar om kvinnokamp.

– Var inte rädda att rekommendera barnböcker eller bilderböcker, tipsar Amal Aden som kom till Norge som 13-åringar utan att kunna vare sig läsa eller skriva.

– Jag gick till biblioteket för att titta på alla färger, en bibliotekarie såg mig och gav mig en bilderbok och på den vägen är det. Ni gör ett flott jobb, berömmer hon, men ha öppet mer på sommaren.

– Biblioteken är minneshus för minnet och bibliotekarierna måste förstå vad det innebär att lämna sitt land och inte vara så ängsliga, tillägger Mustafa. Här räcker sunt bondförnuft mycket längre än miljontals mångfaldskonsulenter.

Pristagare

Bland de sista att föreläsa var Flemming Munch från danska Statsbiblioteket. En stolt föreläsare som kunde berätta att Statsbiblioteks projekt Lektier Online nyligen vunnit Danmarks Digitaliseringspris.

– Ett framgångsrikt projekt som jag hoppas få dela med mig med till övriga nordiska länder. Det är min dröm, erkänner han. Att utveckla och stärka det nordiska samarbetet. Tillsammans kan vi få både bättre kvalitet, bättre publikservice och billigare gemensamma inköp.

 FAKTA

Det pågår diskussioner mellan Sverige, Norge och Danmark om ett samarbete kring ett annat av Statsbibliotekets projekt; BibZoom. Läs mer om BibZoom och om Lektier Online i andra artiklar här på framsidan.net. Du hittar också fler artiklar om Idea Stores här.

Biblioteksföreningens ordförande Inga Lundén sammanfattade nöjt konferensen och påminde bland annat om Özz Nüjen som redan första dagen förklarade att det inte är så farligt om det blir lite dålig stämning ibland.

– Det handlar om att vi nu måste nå längre, flytta fram våra positioner, sade hon och påminde om Jan Eliassons tal om ordets betydelse och om att i praktiken använda FN:s artikel 19 om allas rätt till åsikts- och yttrandefrihet.

Att vara eller vara en vara

Stina Oscarson

Konferensens längsta och varmaste applåd fick Stina Oscarson efter sitt framförande under rubriken Skapa innebär att göra motstånd. Stina Oscarson är chef för Radioteatern på Sveriges Radio och har de senaste åren uppmärksammats för bland annat sitt politiska samhällsengagemang och hennes engagemang i kulturdebatten. Stina har i många år varit verksam som teaterregissör och hon berättade om hur hon många gånger tvivlat på om kultur är något man kan jobba med när världen ser ut som den gör.

– Men det är tur att vi har ord som inte är nyheter för jag tror att det finns en punkt där det går att påverka och som gör skillnad. Det är därför jag håller på med teater. Och jag håller med Jan Eliasson om att det värsta som kan drabba oss är uppgivenheten.

Under sin föreläsning pratade hon om konstens värde i förhållande till marknadens värde och om faran när journalister, regissörer och konstnärer hamnar i händerna på marknaden. Hon använde begrepp som ”outsourca sin moral”, ”missdirection” och ”grästoppar”.

– Shakespears Att vara eller att inte vara har förvandlats till Att vara eller att vara en vara, konstaterade hon och fick skratt från salongen. Konstnärens uppdrag är att ge människor det de inte visste de ville ha, avbryter hon och menar att kultur består av omätbara värden som vi måste våga prata om.

Social rättvisa

Den engelske författaren och bibliotekarien John Pateman skulle ha varit på plats för att tala under rubriken How to build a community-led libraryservice. Men eftersom det flygbolag han skulle ha rest med gick i konkurs, fick vi ta del av hans föredrag via länk från England.

John Pateman är för de flesta känd för sina åsikter om just Folkbiblioteken och den sociala rättvisan. Eller orättvisan. Han har genom åren skrivit många artiklar och ett antal böcker om olika aspekter av social utslagning och social klass, samhällsutveckling, internationalism och bibliotek. Via länken pratade han om detta och om faran med vad som händer med biblioteket och dess roll i dessa sammanhang när kommuner gör neddragningar och volontärer börjar jobba på biblioteken.

Heta stolen

Gunilla Herdenberg och Gabriella Ahlström

Två ensamma stolar på den stora scenen och det är dags för konferensens sista inslag, Heta stolen med Gunilla Herdenberg. Konferensens moderator Gabriella Ahlström samtalar med Sveriges nye riksbibliotekarie om allt från hennes uppväxt till vad hon har för funderingar inför framtiden. Ett trevligt samtal där vi bland annat fick veta att Gunilla Herdenberg gärna använder ny digital teknik men att någon annan får installera den åt henne, att hon helst dricker svart kaffe, att hon är glad åt det generationsskifte som nu pågår på landets bibliotek och att hon hellre lånar en bok på biblioteket än att köpa den.

När det gäller KB och sin roll som riksbibliotekarie vill hon göra KB till en tydlig institution tillgänglig både fysiskt och virtuellt. Både för forskare, för allmänheten och för alla bibliotek.

– Och, tillade hon, det behövs en nationell biblioteksstrategi i Sverige. Detta är KB beredd att jobba med, men vi vill ha ett uppdrag.

– Det är idéerna om ett bättre samhälle som driver mig i mitt arbete, avslutar hon och knyter med detta ihop Biblioteksdagarnas tre konferensdagar genom att påminna om Özz Nüjens inledning och Jan Eliasson och Stina Oscarsons föreläsningar.

Till vardags finns Toby Blaiton inom det nya lobbyorganet för informationsnivå på europeisk nivå, Information Sans Frontiérs, ISF. ISF förespråkar tillgång till information och kultur för alla och det var också detta han pratade om under sin föreläsning.

Toby Bainton inledde morgonen med att prat om vikten av information till alla. Han provocerade genom att lägga stort ansvar på förlagen som han tycker fungerar som bromsklossar i vårt nya informationssamhälle.

– Vi på biblioteken gör ett stort misstag om vi inte agerar, förändringar är något vi måste slåss för.

Lisbet Stenberg, Randi Myhre och Ingrid Atlestam.

Brandtal

Med fokus på biblioteket som interkulturell mötesplats berättade Ingrid Atlestam, Lisbet Stenberg och Randi Myhre om sina erfarenheter från de två projekten Det mångspråkiga biblioteket och Libraries for all.

Ingrid Atlestam, bibliotekarie och skribent, inledde med ett raffinerat och uppskattat brandtal där hon bland annat konstaterade att vi får allt fler språk i landet samtidigt som bibliotekens resurser minskar.

– Det borde vara lika självklart att ge alla nyanlända ett lexikon som det är självklart att ge alla nyfödda Barnens första bok, sade hon och avslutade med Karl Marx kända fras ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter

Jan Eliasson kom med en Library Lovers- knapp på kavajslaget och ett tummat exemplar med hundöron av FN:s stadgar i byxfickan. – Detta är diplomatens bibel där artikel 33 handlar om ordets väg till fredlig lösning.

behov”, vilket fick åhörarna att förtjust applådera.

Ordets betydelse

En av dagens höjdpunkter och en talare många såg fram mot att lyssna på, var FN:s nyutnämnda vice generalsekreterare Jan Eliasson. Jan Eliasson är en av Sveriges mest erfarna och internationellt uppskattade diplomater och det var om detta och om ordets betydelse han förde åhörarna från uppväxten i Göteborg till sitt arbete på FN.

– Ord är mitt arbetsinstrument, sade han och berättade om förhandlingar som räddat liv, men varnade också för de som ser kraften i orden och som bekämpar dem.

– Det fria ordet är inget vi får gratis, konstaterar han och provocerar genom att undra vad pressfrihet betyder om ingen kan läsa och vad läskunnighet är värt om man bara har tillgång till regeringspropaganda. Därför är det viktigt att ge dem som ska sprida ordet utrymme att arbeta fritt, säger han och ger alla bibliotek i Sverige en uppgift:

-Svenska bibliotek måste bli levande centra som visar omvärlden vad demokrati och allas lika värde är. Man ska protestera och föra liv när något inte stämmer eller blir fel. Ni kan göra det. Bli pionjärer, uppmanar han.

Nytt litterärt landskap

Hur Folkbiblioteken ser på skönlitteratur håller de tre regionerna Halland, Västra Götaland och Stockholm på att undersöka i projektet Mot ett nytt litterärt landskap – kartan ritas om. Ett projekt som får stöd av Statens Kulturråd och vars resultat kommer att presenteras i höst på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och på Mötesplats i Borås. Under dagens föreläsning fick vi veta hur projektets förstudie gått till, vilka frågor som ställts och att svaren nu ska analyseras. Vi fick också veta vad en enkät bland biblioteksanställda om deras läsvanor gett för svar.

– Man skulle kunna säga att biblioteksanställda mest läser romaner, absolut inte kvällstidningar och att det skiljer sig vad man läser på jobbet och privat, sammanfattar Maria Ehrenberg, utvecklingsledare Region Halland.

Alla huvudtalare hade sin egen färg; Rosa - Toby Bainton om Kunskap och Lärande, Grönt – Jan Eliasson om Demokrati och Yttrandefrihet och Rött – Rosan Bosch om Inspiration och Utveckling.

Dagens sista inspiration stod artisten och designern Rosan Bosch för när hon genom att visa bilder från olika inredningsprojekt övertygade alla om rummets betydelse. – Gör ett bibliotek där alla kan hitta något de gillar och trivs med, tipsar hon. En inspirerande miljö gör att du vill gå dit.

Konferensens första dag ägnades till stor del till seminarier och föreläsningar kring Biblioteksföreningens verksamhet, men redan i inledningen satte stå-uppkomikern Özz Nüjen prägel på dagen genom att ta fasta på årets tema och provocera publiken. Med ståuppkomikerns speciella dramaturgi placerade han de svenska biblioteken i den aktuella världspolitiken och uppmanade till fler debattlystna bibliotekarier.

– Ni är demokratins förkämpar. Varje dag. Men hörs ni inte finns ni inte. Skriv en debattartikel då och då och var inte så konflikträdda, uppmanar han. Det handlar om att säga ifrån, även om det ibland blir dålig stämning.

Konkreta metoder

Margareta Berg bibliotekschef Botkyrka, moderator Wivianne Wilhelmsson Svensk Biblioteksförening och Eva Fred, konsulent Kultur i Väst.

Efter den gemensamma inledningen kunde deltagarna välja mellan ett antal parallella seminarier. Framsidan valde att lyssna på två exempel på hur Biblioteksföreningens verksamhet når ut i verkligheten.

Genom Biblioteksföreningen utvecklingsstöd har biblioteken i Botkyrka format en helt ny verksamhet.

– Vi har utvecklat biblioteksrummet och fördjupat bilden av att rum och verksamhet hör ihop, berättar Margareta Berg, bibliotekschef i Botkyrka . Vi har skapat en verksamhetsidé som består och vi är mycket stolta, säger hon och passar på att bjuda in till Botkyrka Internationella Bokmässa 2013

Ett annat sätt att använda Biblioteksföreningens verksamhet är att fördjupa sig i en rapport. Eva Fred, konsulent Kultur i Väst, berättade om hur hon genom att utgå från en aktuell fråga utvecklat nätverksträffar till tematräffar.

– Genom att under en dag fördjupa sig i rapporten Barn berättar fick några barnbibliotekarier i Västra Götalandsregionen inspiration och chans till djupare diskussioner om barns läsning, berättar hon. Och just rapporten Barn berättar har dessutom ett häfte med frågor att utgå från så det var enkelt, konstaterar hon.

Strandade förhandlingar

Svensk biblioteksförenings representanter i e-bokssamtalen. Från vänster: Niclas Lindberg generalsekreterare Svensk Biblioteksförening, Inger Edebro Siksström bibliotekschef Umeå, Roland Esaiasson myndighetschef TPB och Lisa Lovrén e-resurshandläggare KB.

Förra veckan strandade förhandlingarna och e-bokssamtalen mellan Svensk Biblioteksförening och Svenska Förläggareföreningen. Syftet med samtalen var att hitta en gemensam modell som balanserade såväl bibliotekens, låntagarnas som författarnas behov. De tre representanterna från biblioteken ville uppnå en överenskommelse om enklare förvärvsrutiner, ingen karens för nya titlar och att säkra en god titelbredd.

– Vi lanserade abonnemangsmodellen, berättar Roland Esaiasson, myndighetschef på TPB och en av biblioteksföreningens representanter i samtalen. En modell som vi tror skulle skapa stabilitet, säger han och beskriver modellen som en trestegsraket där ”heta” titlar skulle få ett rörligt pris i fyra, åtta eller tolv månader, därefter skulle ett fast prenumerantpris träda in i mellan ett till tre år och äldre titlar och titlar producerade med statligt stöd till exempel, skulle få ett fast pris.

– Vi ville testa modellen under 2013 och jag trodde länge att det fanns en förståelse emellan oss. Men förra veckan fick vi besked att de trodde det skulle bli för krångligt.

– Under tiden vi förde våra samtal införde dessutom ytterligare ett förlag karenstid, säger Niclas Lindberg, Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare och representant i samtalen. Vi blev lite irriterade. Det blev dålig stämning helt enkelt, ler han och syftar på Özz Nüjens uttalande.

– Vi är nu tillbaka till ruta ett, fortsätter han. Jag hoppas nu på någon form av opinionsyttring så att förhandlingarna tas upp igen. Eller att vi hittar en helt egen lösning. Det finns andra sätt och avgörandet ligger inte hos förlagen. Vi kan själv!

Nationell strategi

Sverige är det enda landet i Norden som saknar en nationell biblioteksstrategi. Representanter från Svensk Biblioteksförenings utvecklingsråd för en nationell biblioteksstrategi, fanns på plats för att debattera om Sverige behöver en sådan strategi och om detta i så fall är ett hot mot självständigheten eller en möjlighet till utveckling.

– Det är mycket prat om en nationell bibliotekspolitik i Sverige och de flesta är överens om att det behövs, menar Lars Björnshauge, ordförande i Svensk Biblioteksförenings utvecklingsråd för en nationell biblioteksstrategi. Det är en samhällsfråga och Sverige går miste om mycket utan en nationell plan, men eftersom det inte finns någon att prata med hamnar diskussionen i en limbo.

Helena Kettner Rudberg är ordförande i föreningen Sveriges sjukhusbibliotekschefer som med stöd av KB arbetar med att ta fram en nationell sjukhusbiblioteksstrategi. I det arbetet har hon förstått att det inte är enkelt.

– Alla vill. Men hur, undrar hon. Det handlar inte bara om att få, man måste ge avkall också och egentligen har ju KB redan ett uppdrag i form av en nationell strategi. Så vad förväntar vi oss, undrar hon och berättar om ett exempel från Finland där två tjänstemän tröttnade och tog fram en skuggstrategi för att ha något att börja med.

– Vi tillsamman borde ta fram en strategi för att processa utifrån. Tar KB fram den kommer vi i alla fall inte att gilla den, sade hon och fick många skratt och spridda applåder.

Bengt Källgren, chef Kultur och samhälle, Kultur i Väst kommenterar en del av de slutsatser som kommit fram i rapporten Verka samman, där man bland annat konstaterar att bibloteksfrågorna har marginaliserats i den regionala kulturplanen. Han var också en av de informanter som intervjuades i rapporten. FOTO: Helén Andersson

Rapporten är författad av Annette Johansson på uppdrag av Svensk Biblioteksförening och visar bland annat att arbetet med kulturplanerna har landat i att många lokala bibliotekschefer upplevde ett ökat politiskt engagemang för biblioteksfrågorna. Även på regional nivå framhäver man att det finns ett ökat genomslag. Undantaget är Västra Götalandsregionen.

Något som kommenteras i rapporten och som också har kommenterats på annat håll är den tunna skrivningen kring bibliotek i kulturplanen. Ursprungligen var det åtta rader. Sedan begärde Kulturrådet in komplettering, som blev en bilaga. Hur ser du på det?

– Det är självklart beklagligt att skrivningen om bibliotek blev alltför sumarisk. Underlaget från Kultur i Väst var betydligt mer omfattande. Men inget ont som inte har nå’t gott med sig: biblioteksfrågan blev mer uppmärksammad i regionen efter detta.

Den regionala kulturplanen i Västra Götaland är skriven utifrån ett aspektpolitiskt synsätt, där man lyfter fram sammanhang som exempelvis folkhälsa och tillgänglighet. Samtidigt tonar man ner de enskilda verksamheternas roll. I rapporten konstaterar Annette Johansson att biblioteksbegreppet bli osynligt, vilket riskerar att biblioteksfrågorna glöms bort. Håller du med om denna syn?

– Olika verksamheter motiveras av sin effekt i olika sammanhang. Detta gäller även bibliotek. I tider när bibliotekens traditionella uppgift, boklånen, minskar är det viktigt att lyfta fram andra effekter som motiverar verksamheten. Men det är självklart viktigt att göra en tydlig koppling till just biblioteksverksamhet annars blir det otydligt. Kunde ha gjorts tydligare i planen.

I rapporten skriver Annette Johansson vidare att i Västra Götaland upplever man på både regional och kommunal nivå att biblioteksfrågorna har blivit kraftigt marginaliserade. Hur upplever du det?

– Jag håller inte med om frågorna marginaliserats på regional nivå. Nu finns en tydlig biblioteksplan att förhålla sig till och det finns en tydligare politisk medvetenhet kring biblioteksfrågorna. Att Regionbiblioteket ersatts med Kultur i Väst betyder inte att frågorna marginaliserats men att uppdraget förändrats och därmed synen på det regionala biblioteksuppdraget. Möjligen bör detta kommuniceras bättre till kommuner och bibliotek. Om frågan även avser den kommunala verksamheten så vågar jag inte uttala mig om det.

Den regionala biblioteksplanen lyfter biblioteksfrågorna och bibliotekens roll i olika prioriterade områdena. Den har kommunicerats i en kortversion. Hur tror du det upplevs att det inte finns en politiskt tagen fulltextversion tillgänglig? Tror du detta möjligen kan stärka känslan av biblioteksfrågornas marginalisering?

– I kommunerna brukar man framhålla att det är processen i biblioteksplanearbetet som är viktigt inte produkten. I många fall är planerna bara några sidor. Utvecklingsområdena i den korta regionala planen har tagits fram i en politisk process och bygger på materialet i den längre versionen. Den processen har gett några tydliga områden att jobba med för den regionala verksamheten. Det är också lätt för biblioteken att se vad regionen tycker om biblioteksutveckling. Jag tycker att det är helt utmärkt.

Hur ser du på biblioteksfrågornas ställning ur ett regionalt perspektiv idag?

– Om du avser den regionala biblioteksverksamhetens ställning så är den stark. Men verksamheten är i förändring. Sammanslagningen till Kultur i Väst har inte medfört att resurserna minskat. De tidigare bibliotekskonsulenterna jobbar idag bredare, med fler arenor än bibliotek men samtidigt har vi växlat in andra konsulentresurser som kan ge nya perspektiv på biblioteksverksamheten. Detta ligger väl i linje med biblioteksplanens intentioner.

Ett område som flera regioner lyfter fram utöver statens prioriterade områden för biblioteksutveckling är kompetens. Hur jobbar Kultur i Väst för att stärka kompetensen ute på lokala bibliotek?

– Vi jobbar även fortsättningsvis med fortbildning för bibliotekspersonal men vi kommer att göra förändringar för att försöka höja kvaliteten i vårt utbud. Samtidigt utvecklar vi formerna för konsultativt processtöd för biblioteken. Vi kommer också att styra över resurser till ett motiverande arbete mot beslutsfattare. Detta handlar i hög grad om att öka kunskapen om bibliotek och dess betydelse. Kultur i Väst är en viktig läranderesurs inom kulturområdet inklusive bibliotek.

Hur kommer Kultur i Väst att jobba vidare med biblioteksutvecklingen i regionen under den närmsta tiden?

– Vi har en biblioteksgrupp som håller samman detta arbetet. Biblioteksplanen är utgångspunkten för gruppens arbete. Just nu tar vi fram en handlings-/aktivitetsplan för vårt arbete under den kommande uppdragsperioden. Det man kan säga i sammantaget är att vi kan förvänta oss ett förändrat regionalt arbete med biblioteksfrågan. Inte bara hos oss utan också i övriga Sverige.

Vad står överst på agendan?

– Förtydliga förändringarna för kommuner och bibliotek och jobba med handlingsplanen.

Samtidigt som Bokjuryn tillkännagav årets vinnare på Tångenskolan i en annan del av Göteborg, hade ett tjugotal intresserade tagit sig till Kultur i Väst och Rosenlundskajen för att ägna världsbokdagen åt barnlitteratur. På deltagarlistan fanns bibliotekarier, lärare, bloggare och bokförlag. Bland gästföreläsarna fanns bland annat IBBY Sverige och årets Gulliverpristagare.

IBBY

Ulla Forsén har i många år arbetat med afrikansk barnlitteratur och är ordförande för svenska IBBY. Hon inledde dagen med att berätta om IBBY:s historia och verksamhet, att IBBY finns i 72 länder och alla värlsdelar är representerade.

– Barn behöver böcker som speglar deras eget liv och som är ett fönster mot en större värld. Denna förståelse bygger broar mellan olika världar och genom att bland annat dela ut HC Andersen-priset vill IBBY uppmärksamma god barnlitteratur i alla länder, berättar Ulla och passar på att välkomna fler att engagera sig i IBBY.

– Alla som tror att barnlitteratur kan öka hopp och ge inspiration kan organisera sig i nätverk inom IBBY och eftersom stödet från Kulturrådet har minskat behöver vi fler medlemmar.

Nobelpriset i Rinkeby, Världsmusik och Bokspindel

I mer än tjugo år har Gunilla Lundgren ägnat varje höst åt högstadieelever i Rinkeby och åt Alfred Nobel. Ett arbete som årligen avslutas med att årets Nobelpristagare besöker Rinkeby med barnen som värdar i ett uppskattat evenemang.

– Rinkeby är en internationell stadsdel och Nobelpriset är ett internationellt pris, så de passar bar ihop, konstaterar hon och berättar med stor inlevelse om samarbetsprojektet mellan bibliotek och skola och om hur barn utifrån ett tema kan lära sig mer om sig själv, sitt språk, sin historia och sin plats i världen.

Björn de Verdier, Åke Ziedén och Dembo Jatta illustrerade barnböcker från andra länder.

Plötsligt fylls rummet av afrikanska rytmer som får publiken att klappa takten och gunga med på stolarna när Åke Ziedén, Dembo Jatta och Björn de Verdier från Tuve Kulturhus spelar, sjunger och berättar om hur de utvecklat mångspråkiga sagostunder med hjälp av musik.

– När Tuve bibliotek byggdes om och blev en del av ett nytt kulturhus, passade vi på att inrätta en mångspråkig bilderbokshörna. Alla sexåringar får en bok av oss på biblioteket och i samband med att den delas ut utvecklade vi tillsammans med förskolan musikaliska sagostunder, berättar Björn de Verdier, bibliotekarie på Tuve bibliotek och ger ett konkret tips.

– Kulturskolan är bra på att samarbeta och har ofta duktiga musiker som kan mycket om musik från andra länder.

Årets Gulliverpristagare heter Bokspindeln och är en barnbokhandel i Stockholm. Det är Nina Suatan och Helena Eriksson Berhan som för nio år sedan fann varandra och startade en bokhandel med barnböcker från jordens alla hörn.

– Det är viktigt att barn får tillgång till böcker på sitt språk, säger Nina, men det är också viktigt att läsandet är lustfyllt, positivt och härligt.

– Vi vill att Bokspindeln ska vara en inspirerande plats som bidrar till att fler läser, tillägger Helena.

Världsbokdagen på Rosenlundskajen avslutades med en specialdesignad tårta och utdelning av rosor och, till allas förtjusning, barnböcker.

FAKTA

IBBY, International Board on Books for Young People, är en världsomspännande, ideell förening som verkar för att barn över hela världen ska få till gång till böcker, berättelser och bilder.

Förutom Gulliver-priset delar IBBY ut Peter Pan-priset som uppmärksammar översatta barn- och ungdomsböcker, och Gulliverpriset till någon verksamhet eller enskild som väsentligt bidragit till att öka förståelsen för barn- ungdomslitteratur.

Läs mer om IBBY: www.ibby.se

Läs mer om Nobelpriset i Rinkeby: www.gunilla-lundgren.se

Under ledning av Pernilla Luttropp förflyttade sig deltagarna efter givna regler mellan de ballongmärkta borden och trots den tidiga timmen var diskussionerna både högljudda och engagerade.

Litterärt morgonfika

Efter morgonfika var alla samlade igen och Anne Wiklund, nationell samordnare för läns- och regionbiblioteken i Digidel2013, tillsammans med Christer Bergqvist, regionbibliotekarie regionförbundet Kalmar, berättade om Digidelkampanjen. I en enkel sketch spelade de upp alla de argument man kan misstänka de hört i sitt kampanjarbete till varför ett studieförbund eller ett bibliotek inte skulle vilja delta i kampanjen.

– Alla repliker är förstås tagna i luften, ler Anne menande, och faktum är att det har vänt och vi upplever just nu en ketchupeffekt i kampanjen. Alla vill vara med, till och med SKL. Och cirka 130 000 människor deltar just nu i olika utbildningar, både i Studieförbund och på bibliotek. Och egentligen är ju detta något som redan ingår i de politiska uppdragen för biblioteken där ju också många i målgruppen finns.

– Studieförbunden har till och men enats om ett gemensamt studiematerial, det måste vara unikt i historien, ler Christer och tillägger: Det kanske är att svära i kyrkan, men det här är lika viktigt som sagostunderna på biblioteken och det ska vara gratis att lära sig något som samhället kräver att vi ska kunna.

Litteraturutredning och e-böcker

Annina Rabe, Isak Reichel och Tomas Lidman

På grund av ett missförstånd hade Tomas Lidman, Annina Rabe och Isak Reichel från Litteraturutredningen bara 30 minuter till sitt förfogande. Så det blev en genomgång i högt tempo där utredningens ordförande Tomas Lidman inledde med en kort historik och där Isak Reichel, en av tre i utredningens sekretariat, redogjorde för en del av den statistik utredningen kommit fram till i sin undersökning.

– Det är ingen dramatisk utveckling, inledde han, men värt att notera är att det är en klar minskning bland unga människors läsning och när det gäller läsning av skönlitteratur per vecka ligger unga män långt under alla andra. När det gäller läsfärdighet syns också en ökande skillnad mellan könen redan i årskurserna tre och fyra.

– Skillnaderna beror på var man bor, på socioekonomi och på vilken skola man går, tillägger Tomas. Det är kontroversiellt, men det fria skolvalet har gjort att vissa områden utarmas och lärare verkar hellre i områden med studiemotiverade elever. Här har vi ett problem. Frågan är hur vi löser det.

– Regeringen är vår uppdragsgivare och här får de bita i det sura äpplet, säger Annina. Det kan inte vara helt bekvämt att vi kommer fram till att skolpolitiken misslyckats.

– Skolbiblioteken kommer att bli en viktig och central del i våra förslag, tillägger Tomas och skyndar vidare till att prata om e-bokens status.

– Det här med 20 spänn funkar inte för varken er eller för förlagen, konstater han. Det är en förhandlingsfråga och vi måste hitta en lösning, en modell som fungerar och där biblioteken tillsammans blir en gemensam förhandlingspart.

Den långa svansen och Snöänglar

Den långa svansen är ett begrepp inom matematiken och sannighetslära och begreppet myntades av Chris Anderson i en artikel i tidsskriften Wired. Den långa svansen innebär att marknaden för produkter som tidigare sålts väldigt dåligt, ökar på internet. Om detta berättade Karin Runevad, chef för avdelningen LÄSA, Stadsbiblioteket i Stockholm. Hon berättade också att Långa svansen är namnet på ett tvåårigt projekt där man genom att lyfta äldre litteratur ville öka utlånen på biblioteket. Projektet innebar att man hittade metoder och arbetssätt och arbetade halvårsvis med olika tema.

– Vi började med tema 30-talet och just nu arbetar vi med temat Hemmet. Långa svansen var ett lyckat projekt och allt vi gjorde under projektet gör vi fortfarande, berättar Karin.

Anna-Karin Palm

Sist ut Halmstadkonferensen 2012 var författaren Anna-Karin Palm. Lyssnandet i salen var total när hon växelvis läste ur sin senaste roman Snöängel och växelvis berättade om hur det är att leva i ett land utan att kunna språket, om skillnaden på att vara författare i Frankrike och i Sverige och om försvunna bokbutiker. Sakta, på ett raffinerat sätt, övergick hennes litterära föreläsning smygande till ett brandtal som så småningom gav henne konferensens längsta applåd.

– I Snöängel har jag försökt kombinera saga med en realism som utspelar sig i mitten av 1980-talet i Stockholm. Det var där någonstans som folkhemstanken byttes mot framgångstanken. Det var där någonstans som man började hitta samma böcker överallt, böcker som köptes av sockerstinna läsare.

– Att läsa är ett grundläggande behov så våga prata om kvalitet, avslutar hon.

Maria Ehrenberg, Regionbibliotekarie i Halland är en av årets konferensvärdar.– Jagär jättenöjd, säger hon leende efter att ha avslutat årets konferens.

FAKTA

Nästa år kommer Halmstadkonferensen att vara i Bergen, Norge. Exakt datum är inte bestämt.

 

Läs mer om projektet Långa svansen och om Litteraturutredningen på www.framsidan.net.

Som vanligt är det stor uppslutning när det är dags för Halmstadkonferens. Cirka 200 biblioteksintresserade minglade, drack kaffe och pratade kanske med varandra om dagen inledningstalare, professor Anne Bamford.

Anne Bamford

De flesta känner Anne Bamford genom hennes budskap att barn som arbetar kreativt får ett bättre kritiskt tänkande. Nu är hon på Halmstadkonferensen för att prata om sin stora nationella studie om kulturens betydelse samhällsutveckling och om rätten att delta i samhällets kulturella liv. Rubriken på hennes föreläsning var Disruptive Library, och hon rörde sig runt frågeställningar som vilken plats och roll biblioteket ska ha i det nya informationssamhället.

– Hur få bibliotek intressant för alla, undrade hon bland annat.

– Var ärlig mot dig själv och fundera på vad du vill och hur du ska komma dit, uppmanar hon och kommer med ett antal konkreta råd som att göra organisationen flexibel, vara nyfiken och prata med kollegorna, prata med individen och ta tillvara på deras historier och våga ta risker och prova.

Olika rum och nöjda politiker

Dorte Skot Hansen från center for Kulturpolitiske Studier i Köpenhamn, pratade om en ny modell för bibliotekets fyra rum, eller fyra område, i upplevelse- och kunskapssamhället. De fyra rummen är kunskap och erfarenhet, engagemang, den enskilde individen och förnyelse. Hon betonar att det förstås inte handlar om det fysiska biblioteket när hon pratar om olika rum, att det likaväl kan vara det virtuella biblioteket. Och, påpekar hon, man kan välja och prioritera att jobba med bara några rum på sitt bibliotek.

– Gör vad som helst, uppmanar hon. Hitta på fler rum. Den här modellen är en utgångspunkt för idéer och tankar för att komma vidare och skapa ett bibliotek i vårt nya samhälle.

Som sista punkt före lunch tog tre nöjda politiker plats på scen. Tre politiker som alla varit med om att satsa på nya bibliotek på sin ort, och tre politiker som nästan konkurerade om vem som hade det flottaste biblioteket. Men Åke Sundkvist (M) från Hässleholm fick sista ordet som svar på frågan om kulturens status i den kommunala verksamheten:

– Kultur är smörjmedlet mellan all måsteverksamhet.

Bildning och positiv särbehandling

Efter en god lunch och promenad bland sanddynorna, var det dags att lyssna på Bernt Gustavsson, tidigare professor i pedagogik och demokrati när han föreläste under sin rubrik Biblioteket – den första källan till bildning. Bernt inledde med att sätta bildning och folkbildning i ett historiskt perspektiv och följa dess resa fram till nutid. Han pratade om skillnaden mellan information och kunskap, om vad studiecirklar och Folkhögskolor har betytt, vilken roll biblioteken haft och framförallt pratade han om litteraturens roll för bildning.

– Skönlitteratur är nödvändig för att förstå andra världar och därigenom förstå sin egen. Skönlitteratur är den främsta bildningen, sedan kan man gå vidare, säger han och förtydligar genom att citera Ellen Key ur Barnets århundrade: ”Bildning är vad som finns kvar när vi glömt det vi lärt”.

Den konferensdeltagare som mot förmodan slumrat till, vaknade definitivt när Pernilla Glaser, teamsamordnare, och Jenny Lind, bibliotekarie,

Pernilla Glaser och Jenny Lind

från bibliotek Plattan i Stockholm livfullt berättade om sin verksamhet. Rubriken på deras föreläsning, Alla är inte välkomna, var provocerande men visade sig vara sann.

– Vi slänger ut tonåringar och högljudda människor, säger Pernilla

– För vi vill läsa och tala om litteratur, fyller Linda i.

Bibliotek Plattan är ett profilbibliotek för skönlitteratur och konst och biblioteket har väl bland annat gjort sig känt för sin egensinniga genreindelning av böckerna. Nu berättar de att indelningen är högst personlig, liksom alla inköp och de olika genrerena som ofta byts ut.

– Utgångspunken i vårt bestånd är VI, berättar Pernilla. Alla böcker ska vara personligt utvalda och det ska vara lustfyllt, kreativt och krävande.

Att BabaJaga enligt Wikipedia är en fasansfull häxa bekymrar inte hennes alterego Eva Selin. Hon gillar helt enkelt att bokstäverna i BabaJaga korresponderar med bokstäverna i Jag är Boken. Dessutom är hon övertygad om att häxan BabaJaga har en mjuk sida också.

– Häxor kan vara skarpa men också snälla. Och i boktipsen och i mina svar till barnen och till ungdomarna är det lättare att ha ett alterego som inte bara stryker medhårs utan kanske utmanar lite och har ett förhållningssätt till den som skrivit. BabaJaga kan helt enkelt svara friare än vad en bibliotekarie skulle göra under eget namn.

Bokhäxa. Eva Selin fick idén till Jag är Boken och personliga boktips när hon läste psykologi och kom i kontakt med Twenty Statements Test. – Jag tänkte direkt att metoden skulle kunna knytas till personliga boktips. FOTO: Helén Andersson

Jag är Boken

Jag är Boken är samlingsnamnet på boktipstjänsten och består förutom personliga boktips av ett anonymt formulär och ett illustrerat lyckobrev. Formuläret bygger på ett amerikanskt personlighetstest som utformades på 1950-talet vid universitetet i Iowa. Genom att svara på 20 frågor mäter metoden din attityd till dig själv.

– Formuläret består av 20 ofullbordade rader som alla börjar med Jag är…, beskriver Eva. Det är öppna frågor där du kan fylla i vad som helst som till exempel Jag är en drömmare eller Jag vill åka skidor.

Liksom Eva som ger boktips genom sitt alterego BabaJaga, är de som fyller i formuläret anonyma och har ett alias. Detta tror Eva gör att svaren blir mer öppna och ärliga. Men hon är noga med att poängtera att hon som bibliotekarie använder formuläret för att få ut vissa essenser som leder till att hon föreslår speciella böcker.

– Det handlar inte om en personlighetsanalys på samma sätt som psykologer gör.

Idén till Jag är Boken växte fram i samarbete med BUS-biblioteket på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Här föll bitarna på plats för Eva efter att hon läst om forskningsteorin Possible selves som visar att personer med anorexia behöver hjälp att fantisera positivt kring sin framtid.

– Barn och unga mår bra av att tänka positivt kring vilka de ska bli, vart de är på väg och vad som väntar senare i livet. Och med hjälp av de ifyllda formulären och lyckobrevet hoppas jag kunna bidra.

Lyckobrev

Lyckobrevet består av några korta rader där Eva genom sitt alterego BabaJaga speglar det den som fyllt i formuläret har berättat. Hon beskriver det som en bro mellan det ifyllda formuläret och böckerna.

– Meningen är att det ska väcka nyfikenhet och intresse för de böcker jag valt. Men det handlar inte om böckerna, utan mer om att jag bekräftar och speglar det jag har kunnat utläsa av formuläret.

Förutom sitt arbete som bibliotekarie och bokhäxa, jobbar Eva som BRIS-mejlare. Här har hon lärt sig hantera och formulera svar som speglar och ger något tillbaka.

– BRIS-metoden bygger på Barnkonventionen och på Antonovskys KASAM, känsla av sammanhang. Och det är de tre komponenterna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet som jag också försöker formulera i svaren i lyckobreven och i mina val av böcker.

FAKTA

Jag är Boken utvecklades tillsammans med BUS-biblioteket i Göteborg.

Tjänsten får utvecklingsstöd av Statens Kulturråd.

Du hittar Jag är Boken på Bokcirklar.se och på BUS-bibliotekets webbplats.

I samarbete med Kultur i Väst arrangeras i maj en fortbildningsdag för bokhäxor.

Läs mer: www.kulturivast.se.

Fler bokhäxor

De flesta som fyller i formulär är mellan 13 och 20 år men eftersom den som skriver är anonym är det svårt att veta om det är flest flickor eller pojkar. Detta tycker Eva är spännande och ser det som en utmaning när hon ska ge boktips.

– Man påminns om hur lätt det är att mekaniskt föreslå vissa böcker efter läsarens könstillhörighet.

Verksamheten växer fort och det är fler som skickar in ifyllda formulär än vad Eva hinner besvara och hon hoppas att bokhäxorna snart blir fler och att det också blir manliga häxor.

– I framtiden hoppas jag att bokhäxor finns överallt och är ett naturligt inslag på många bibliotek.

Uddevalla sjukhus, kvinnodagen den 8 mars 2011: Någon har klistrat bilder av historiskt viktiga kvinnor på golvet i den långa korridoren som leder till personalmatsalen. Utanför sjukhusbiblioteket står kvinnor och lockar in den förbipasserade där läckra små semlor står uppdukade. Inne på biblioteket måste man delta i nomineringen till årets NU-kvinna för att få en semla

Händelsen, som överraskade alla förbipasserande, är ett exempel på vad bibliotekschefen Tina Hurtig och NU-sjukvårdens hälsocoach Marianne Andersson tillsammans har för sig.

– Vi ville göra något som överraskade, berättar Tina Hurtig.  Och det blev verkligen en lyckad happening som ingen räknat med. Dessutom fick vi in folk på biblioteket där många samtidigt upptäckte vår nya massagestol.

– Nomineringen till årets NU-kvinna var något vi kom på för att manifestera att det var kvinnodag och semmeldag samtidigt, fyller Marianne Andersson i.

Samarbete

Samarbetet mellan Tina och Marianne är numera ungefär två år gammalt. Det var i samband med att NU-sjukvården anställde Marianne som hälsocoach som de fann varandra. Mariannes uppdrag är att jobba med hälsa mot medarbetarna inom NU-sjukvården och har bland annat tagit fram Inspirationsåret, ett program som erbjuder olika aktiviteter för att aktivera medarbetarna.

– Jag ville inte att det bara skulle vara fysiska aktiviteter i Inspirationsårets program, säger hon. Det är oerhört viktig med input i själen också och kultur ger hälsa. Och eftersom jag mött Tina tidigare var det själklart att vi tillsammans fick fram mångfalden i arrangemangen.

– Vi spånar tillsammans och programmet erbjuder allt från styrketräning till föreläsningar, teater och kura skymning, tillägger Tina. Jag är särskilt förtjust i alla överraskningar och happenings vi gör, skrattar hon.

Sjukhusbiblioteket

Uddevalla sjukhusbibliotek har tyngdpunkten på den medicinska delen och att stötta personalen i ett evidensbaserat arbete. Utöver det finns också skönlitteratur, film, musik och andra media som är tillgängligt för både personal, patienter och anhöriga.

– Jag vurmar för själva biblioteksrummet, säger Tina. Jag vill att biblioteket ska fungera som ett ställe dit man som anhörig och patienter kan komma och få lugn och ro, att biblioteket blir ett centrum som syns och som alla känner till att man kan komma till.

För att öka förståelsen för kulturens betydelse för hälsa finns biblioteket med på olika personalmöten och arrangerar särskilda informationsträffar med personalgrupper som rör sig mycket bland patienter. Biblioteket har också ansvar för ett artotek och har fortfarande bokvagnsronder, eller så kallat Pipa-arbete, patientinriktat arbete på avdelningen.

– Framförallt artoteket ger oss många bra samtal med både patienter och personal, säger Tina. Men bokvagnsronden är ju bara en timme i veckan, så vi har infört Ring så kommer vi. Det fungerar jättebra och är bättre än bokvagnen eftersom det blir mer fokus på patientens behov.

Tina beskriver sjukhuset som ett litet samhälle där biblioteket är en del som sysslar med annat än vård och där hon säger att biblioteket är en jätteviktig plats som regelbundet arrangerar tillfällen för personalen att möta bibliotekarien.

– Vi arrangerar kurser för personalen efter behov och vi har något vi kallar för Kaffe, Kaka, Kunskap, berättar hon. Dit kan personalen komma och få guidning och svar på frågor kring bibliotekets resurser.

Ett led i Mariannes arbete som hälsocoach är att utbilda inspiratörer ute på avdelningarna och

både Tina och Marianne betonar att de i sitt möte med personalen betonar vikten av helhetsperspektivet, att hälsa inte bara handlar om fysisk aktivitet. En sådan aktivitet är de bokcirklar biblioteket arrangerat för personal som arbetar med svårt sjuka människor.

– Genom litteraturen kan de diskutera och få styrka att möta och förstå människor de kanske inte annars hade mött, säger Tina.

Happenings

Mariannes budget för Inspirationsårets aktiviteter är 100 000 kronor per år, och det räcker, intygar hon.

– Vi spånar tillsammans och Tina har så mycket bra idéer som ger guldkant på tillvaron, skrattar hon och berättar om jonglörer utanför matsalen, chokladhjärtan på biblioteket och om musiken som fick lokalvårdaren att dansa med kvasten genom korridoren.

– Det roliga med våra överraskningsarrangemang är att både patienter och personal kan ta del, tillägger Tina. Om man råkar vara där förstås, för det är ju en happening.