Verktyg för mångfald

STOCKHOLM Fem europeiska länder har i ett gemensamt EU-projekt utvecklat ett diagnosverktyg som ska hjälpa offentligt finansierade kulturinstitutioner att höja kvaliteten på sitt mångfaldsarbete.

Verktyget är byggt och konstruerat utifrån demokratitanken att offentligt finansierat kulturliv ska komma alla tillgodo. Både som arbetsplats, upplevelse och kunskapscenter.

– Man ska som kulturinstitution kunna testa sig själv och ställa en diagnos hur institutionens mångfaldsarbete ser ut, berättar Ida Burén, VD för Intercult, ett svenskt produktions- och resurscentrum.

Bild på Ida Burén

Mod Ida Burén konstaterar att det krävs mod av kulturinstitutionen att använda diagnosverktyget. Foto: Helén Andersson

Revival

Diagnosverktyget bygger på ett visst antal frågor där svaren som ges leder till olika kriterier som placerar institutionen på en avancerad nivå, en medelnivå, en lägre medelnivå eller en grundnivå.

– Vi har intervjuat 60 kulturinstitutioner i hela Europa och ingen ligger på avancerad nivå, berättar Ida Burén. Däremot är det flera som ligger under grundnivå, men vi har bestämt oss för att behålla våra nivåer. Det skulle kännas fel att sänka kraven.

I Sverige har Ida Burén kunnat konstatera att om en kulturinstitution ska hamna på avancerad nivå när det gäller mångfaldsarbete, krävs en uttalad vision och policy.

– På så sätt har det varit intressant, skrattar hon. Vi började vår resa i projektet med att konstatera att det där med visioner och policy bara är hyllvärmare som samlar damm. Men efter tolv intervjuade institutioner här i Sverige kan vi konstatera att de som inte har dessa uttalade dokument, de kommer ingenstans. Så styrdokument har fått en revival i vårt projekt.

Bibliotek i framkant

Frågorna som ska besvaras av kulturinstitutionen handlar om sju olika perspektiv. Det handlar om vision och policy, om besökare, publik eller deltagare, om programutbud, utställningar eller repertoar, om samarbetspartners, om personal, om styrelse och om underleverantörer.

– Biblioteken är den enda kulturinstitutionen i Sverige som har en strategi när det gäller underleverantörer, säger Ida Burén. Här finns en vana att köpa in bokbestånd och krav på mångspråkighet. Andra kulturinstitutioner tänker nog mer på café och städmaterial.

Arbetet nu handlar om att ta fram vilka frågor de olika perspektiven ska innehålla för att institutionen ska kunna göra rätt analys.

– Diagnosverktyget är ju tänkt som ett självhjälpsverktyg där de svar du ger placerar dig på en av de fyra nivåerna för att lätt se vad som behöver göras, säger Ida Burén. Än så länge är verktyget för komplicerat, för svårt hel enkelt. Men vi jobbar för att förenkla det och hoppas kunna lansera det på webben i höst.

Från teori till praktik

I Sverige har Ida Burén och Intercult genomfört arbetet i samarbete med Region Västerbotten. Tillsammans valde de ut och intervjuade de tolv kulturinstitutionerna runt om i Sverige som bestod av en mix av museer, scenkonstinstitutioner, kulturhus, kulturskolor och bibliotek. I analysen av dessa intervjuer konstaterar Ida Burén bland annat att det största hindret i mångfaldsarbetet är rekryteringen av personal.

– Ett hinder som är svårast att göra något åt och svårast att komma åt, menar hon och berättar att en annan insikt som gjordes var bristen på kunskap om hur man jobbar med statistik och hur man lär känna sitt upptagningsområde.

– Där var biblioteken jätteduktiga, berömmer hon. De kan sina lokalsamhällen.

Det kom också oväntad hjälp i arbetet med verktyget när Ida Burén i höstas blev kontaktad av Marie Johansen, enhetschef på Hallunda bibliotek och juryordförande i juryn som utser Årets mångspråksbibliotek. Marie Johansen hade hört talas om diagnosverktyget, var nyfiken och ville prova det i juryarbetet.

– Egentligen var det lite tidigt att gå från teori till praktik, men de är så duktiga i Botkyrka och de lovade att vi fick ta del av deras arbete och vad de tyckte om verktyget.

Juryn som tog del av verktyget konstaterade snabbt att de behövde konstruera och identifiera egna enkla och relevanta frågor som skickades ut till de nominerade biblioteken. Och det är precis så man måste göra, konstaterar Ida Burén.

– Att använda diagnosverktyget som bedömningskriterier, en form av kvalitetsram där de i det här fallet fick gemensamma bedömningskriterier. Det är komplext nog och eftersom svaren kräver egen analys är det bra med frågor som är relevanta och intressanta i sammanhanget. Jag tycker det blev väldigt bra. För det är ju det diagnosverktyget handlar om; Hur vi kan använda det.

Samarbete

Produktionsgruppen Intercults ambition är sedan tjugo år tillbaka att genom samarbete med kollegor i Europa och internationellt utveckla och internationalisera det svenska kulturlivet. Deras verksamhetsmodell är bland annat att jobba i nätverk och ett av de europeiska nätverk de arbetat i är Platform for intercultural Europe. Det var här idén om att göra en ansökan av EU-medel för att utveckla och ta fram ett diagnosverktyg för mångfaldsarbete på kulturinstitutioner föddes.

– Vi var fem europeiska organisationer som gjorde ansökan, berättar Ida Burén. Så man kan säga att det är ett europeiskt initiativ med Spanien, Italien, Österrike, Belgien och Sverige som deltagande länder. Och vi fick pengarna, konstaterar hon nöjt.

Samma typ av aktiviteter har skett i alla fem länderna där en del har varit att att ta fram och utveckla verktyget. Dessutom har alla knutit kulturinstitutioner till sig för research och för att kunna göra en pilotstudie, alla har arrangerat workshops som handlat om att höja kunskapen hos kulturinstitutioner, och alla har arrangerat konferenser på samma tema.

– Just nu är vi inne ett analysarbete. Trots ganska olika förutsättningar är det meningen att verktyget ska vara giltigt för alla kulturinstitutioner i hela Europa, säger Ida Burén.

Text:

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@framsidan.net
031 - 333 51 24