Förkortningen som rör oss alla

STOCKHOLM Den senaste tiden har medie- och informationskunnighet eller MIK, seglat upp inom både biblioteksvärlden och i skolan. Ambitionen med MIK är skapa ett samlat begrepp för kunskaper som är viktiga för en vital demokrati. Samtidigt råder det fortfarande bristande samordning kring det. Skolan har mycket att vinna på en bättre samverkan med biblioteken.

Det florerar en rad olika begrepp som i någon mening gör anspråk på att förklara eller förstå olika fenomen i vårt medielandskap. En del handlar om hur vi tolkar och förstår olika budskap, andra riktar mer in sig på tekniska aspekter av vår mediala tillvaro. Internationellt har man talat om ”media literacy”, som lite tillyxat handlar om att förstå tv, film, reklam eller något fiktivt innehåll. Parallellt med detta har man också talat om ”information literacy”, som handlar mer om att hitta information i arkiv, databaser eller andra källor. Men i takt med att dessa saker mer eller mindre flyter ihop, så har uppdelningen mellan de två begreppen lite förlorat sin relevans.

– Man talar om apparat-konvergens. I dag behöver vi egentligen bara en enda apparat för att ta del av i princip allting, medan du förr i världen behövde en tv för att titta på tv, ett kartotek för att söka i ett arkiv och en radio för att lyssna på radio, säger Ulf Dalquist, verksamhetsansvarig för omvärldsanalys på Statens medieråd.

Bild på Ulf Dalquist, Statens medieråd

Ulf Dalquist, verksamhetsansvarig för omvärldsanalys på Statens medieråd. Foto: Fredrik Svedemyr

Slå upp ett paraply

I Sverige hör vi ibland begreppet litteracitet, som just kommer från engelskans ”literacy”. Ett lite snårigt begrepp, som kanske inte alltid har fått sin fulla klarhet i svensk översättning. Det talas om informationsteknologi, informationskunnighet, mediekompetens, medieteknik och någon på Västkusten lär också ha försökt lansera begreppet medievetenhet. Samtidigt som begreppen är många, finns det också ett antal aktörer inom såväl forskningen som professionen, som på olika sätt använder den breda floran av begrepp. Ett frö till förvirring har minst sagt varit planterat i bördig jord.

– Det finns många aktörer som verkar på samma område. Men den ene vet inte vad den andre gör. De tycker att de gör olika saker och delar inte erfarenheter. Det finns verkligen ett stort behov av ett samlingsbegrepp. Det fina med MIK är att det är ett samlingsbegrepp som inbegriper både medier och information, både digitalt och analogt, fortsätter Ulf Dalquist.

Ett rum för lärande

I en ambition att inte låta förvirringen växa lanserade Unesco 2011 medie- och informationskunnighet, MIK och två år senare kom en svensk översättning. I korthet handlar MIK om att kunna förstå mediers roll i samhället, kunna hitta, analysera och kritiskt värdera information samt själv kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier. Statens medieråd har lanserat MIK-rummet på sin webb. Det är en sida som i första hand vänder sig till lärare, bibliotekarier och föräldrar. Där finns olika ingångar för att förstå vad MIK är och e-material som kan användas i undervisningssammanhang. Kunskaper som sedan kan förmedlas vidare till barn och unga.

– Det är vårt uppdrag att jobba med barn och unga. Där finns uppbyggda strukturer för att nå ut, som skolan. Men det räcker faktiskt att läsa sitt Facebook-flöde, så inser man att det behövs lite mer MIK på sina håll, säger Ulf Dalquist vidare.

Inte i hamn

I dagsläget är det många myndigheter och institutioner som använder begreppet och Ulf Dalquist ser att det fortfarande behövs mer samverkan för att nå ett bättre samförstånd kring MIK.

– Vi släppte tidigt i höstas en kartläggning över vilka aktörer som jobbar med MIK i landet. Den huvudsakliga slutsatsen av den är att det finns väldigt lite koordination mellan olika aktörer. Det är faktiskt ett av huvudsyftena med MIK, att vi ska kunna enas om att använda samma begrepp. Innan vi har gjort det tror jag det svårt att hitta en samverkan, säger han, men understryker samtidigt att det finns ett ökande intresse.

– Vi har definitivt märkt ett ökat intresse för frågan. När vi drog igång 2011 hade vi ingen som helst kontakt med biblioteken, som vi jobbar ganska mycket med nu. Det finns helt klart hopp, säger Ulf Dalquist.

Bland annat har Svensk biblioteksförening tillsammans med Statens medieråd, Konsumentverket och Utbildningsradion, UR, jobbat med så kallade MIK-centraler. Det var sedan detta arbete som låg till grund för dagens MIK-rummet på webben. Svensk biblioteksförening har även lyft MIK i sitt expertnätverk för skolbiblioteksfrågor och på en konferens om framtidens lärande tidigare i år.

Vidare ser Ulf Dalquist också att den nya läroplanen för skolan innehåller skrivningar kring exempelvis bildanalys och eget skapande, även om den inte konkret talar om MIK. Samtidigt behövs det inom skolan ett lyft för att möta dagens elever i deras behov av en ökad medie- och informationskunnighet.

– Medie- och informationskunnighet är inte speciellt implementerad i undervisningen som det ser ut idag. Det finns skolor som är jätteduktiga på det och det finns skolor som är mindre duktiga, säger han.

Ungas digitala vardag

Trots att delar av MIK-begreppet är en del av läroplanen, så visar den senaste rapporten som Skolverket genomförde om it i skolan att 31 procent av eleverna i åk 7-9 aldrig fått någon undervisning i källkritik på internet. Drygt hälften av lärarna i åk 1-3 säger att de inte alls jobbar med det. Och drygt 30 procent av lärarna uppger i rapporten att de har begränsad tillgång till en dator utanför barngruppen. En lika stor andel anser att de inte har tillräcklig it-kompetens.

– Det är lite ”random”, som ungdomarna skulle säga, om du får en bra MIK-undervisning i skolan eller inte. Det hänger påfallande ofta på om det finns eldsjälar som driver frågorna. Det är jättebra att det finns eldsjälar. Men att de överhuvudtaget behövs är ett tecken på att det ligger en strukturell brist i det hela, säger Ulf Dalquist.

Statens medieråd genomför löpande undersökningar om barns och ungas medievanor. Det som statistiken visar är att det blir mer och mer internet allt lägre ner i åldrarna. Det som sticker ut är också att det mobila användandet ökar. 2010 var användningen bland 15-åringar mellan tio och femton procent. Mellan 2012-2013 låg det mobila användandet på hela 85 procent.

– Det här får ju enorma sociala konsekvenser. Tidigare var det så, att använda internet var nästan rent fysiskt som att titta på tv. Du var tvungen att befinna dig på en speciell plats, sitta vid ett speciellt bord och titta på en stor skärm. Nu har du den i fickan. Du kan de facto vara på internet hela tiden utan att du vet om det genom push-funktioner i mobilen eller sms. Det vi ser idag är mer internet, ständigt internet, mobilt internet med hela världen i fickan, säger Ulf Dalquist och framhäver även att de tidiga medievanorna formas i den traditionella tv-soffan.

– Det gamla som man ofta glömmer bort är att barn fortfarande tittar väldigt mycket på tv. Det flyttar över till internetplattformar, att man tittar på play, Netflix och liknande. Tv-tittandet är den medievana som grundläggs allra tidigast. Från fyra års ålder så ligger tv-tittandet på en ganska konstant nivå. Sedan dalar det kring tonåren. Jag brukar beskriva det som att tv-tittandet är den mediala fond som alla andra medieaktiviteter sker mot.

Plantera demokrati

Mot bakgrund av barns och ungas medievanor, blir också behovet av medie- och informationskunnighet mer tydligt. Det handlar om vanor som formas tidigt och övergår till en alltmer uppkopplad tillvaro. Här kan en samverkan mellan inte minst skola och bibliotek bidra till att lägga grunden för kunskaper som ytterst handlar om att skapa delaktighet.

– MIK är något som egentligen inte bör vara begränsat till barn och unga, utan en del av det livslånga lärandet. I Unesco-skriften som ligger till grund för begreppet menar man till och med att det är en av de grundläggande förutsättningarna för en fungerande demokrati, att medborgarna kan tillgodogöra sig medieinnehållet och den information som finns. Och inte bara tillgodogöra sig, utan också själva kunna skapa innehåll för att göra sin röst hörd i den demokratiska processen, säger Ulf Dalquist.

 

Text:

Fredrik Svedemyr, Journalist
fredrik.svedemyr@framsidan.net
031 - 333 51 25