Nationellt stöd

STOCKHOLM Kungliga biblioteket, KB, har i samarbete med de regionala biblioteksverksamheterna tagit fram skriften Biblioteksplan 2.0. En skrift med förslag till innehåll i en biblioteksplan som är kopplade till den nya bibliotekslagen.

– Det är en skrift med olika punkter från a till z med frågor man kan ställa sig när en plan ska formuleras, berättar Cecilia Ranemo, utredare på kb. Skriften förklarar också vad lagstiftarna avser med en biblioteksplan och den delar med sig av tips på hur andra bibliotek gjort.

Bild på Cecilia Ranemo

Ambitiösa biblioteksplaner Cecilia Ranemo menar att även om en del av de äldre biblioteksplanerna ofta är väl visionära så finns det många bra och ambitiösa planer också. Foto: Helén Andersson

Skärpt lag

Den 1 januari 2014 träder Sveriges nya bibliotekslag i kraft. I den nya bibliotekslagen förstärks bibliotekens samhällsuppdrag och kravet på biblioteksplaner stärks genom paragraf 17 som säger att kommuner och landsting ska anta biblioteksplaner för sin verksamhet på biblioteksområdet.

– När jag tittade på statistiken nu i september kom jag fram till att 66 procent av kommunerna i Sverige har en biblioteksplan som antingen gått ut eller är äldre än 2010, säger Cecilia Ranemo. Så det finns en del att göra, konstaterar hon.

Det har gått några år sedan det 2004 dök upp en paragraf i bibliotekslagen om att kommuner och landsting skulle anta planer för sin biblioteksverksamhet. Många handlade i desperation och en hel del biblioteksplaner har som sagt agerat hyllvärmare sedan dess. Cecilia Ranemo tror att tricket för att göra en biblioteksplan levande och synlig i en kommun är att koppla den till andra kommunala planer som till exempel miljöplan och tillgänglighetsplan.

– Kopplar man ihop alla planer ser man sammanhang och helhet och då ser man också bibliotekets roll. Och, poängterar hon, ska man kunna göra en heltäckande biblioteksplan måste man ha kopplingar till andra förvaltningar som på olika sätt berörs av verksamheten.

I den nya bibliotekslagen skärps också lagskrivningen när det gäller att det ska finnas en separat biblioteksplan som omfattar all kommunal biblioteksverksamhet i en kommun.

– I många kommuner har biblioteksplanen blivit en folkbiblioteksplan där det ofta är folkbibliotekschefen som har blivit satt att göra planen, säger Cecilia Ranemo. Vilket resulterat i att förhållandevis få biblioteksplaner innehåller uppgifter om till exempel skolbiblioteken eller arbetsplatsbibliotek i kommunen, vilket i sin tur försvårar ett samarbete.

Kommunsamverkan

I regeringens instruktion till kb står det bland annat att de tillsammans med länsbiblioteken ska följa upp hur planer för biblioteksverksamhet utformas och används. I den nya bibliotekslagen skärps detta genom ett tillägg i paragraf 18 som säger att kb tillsammans med de regionala biblioteksverksamheterna och kommunerna ska följa upp hur biblioteksplaner har utformats och hur de används.

– Vi insåg tidigt att vi skulle få i uppdrag att utveckla samarbetet med kommunerna, avslöjar Cecilia Ranemo. Därför har vi redan diskuterat med de regionala verksamheterna och föreslagit att de löpande kommunicerar med bibliotekschefer i kommunerna och snabbt få med dem i utvecklingsarbetet. Dessutom föreslår vi att en kommunrepresentant från varje län ska delta vid våra gemensamma möten och i vårt gemensamma utvecklingsarbete. Kommunrepresentanten behöver inte vara en folkbibliotekschef, det kan lika gärna vara någon som jobbar centralt med bibliotek i kommunen, men jag tror det är viktigt med kommunikation och att kb och den regionala och den kommunala verksamheten träffas regelbundet.

Nyckeltal

Inom ramen för kb:s uppdrag finns sedan tidigare en kvalitetsutvecklingsgrupp där personal från kb och länsbiblioteken samarbetar. Gruppen träffas ungefär fyra gånger per år och däremellan sker olika typer av utvecklingsarbete. Gruppen har med tiden tagit på sig ett bredare kvalitetsutvecklingsansvar och tittar på hela behovet med statistik, biblioteksplaner och nyckeltal.

– Det blir som ett paket där vi kopplar det till en kvalitetsmodell som vi utvecklat, berättar Cecilia Ranemo. Ett arbete som nu bland annat resulterat i de två skrifterna Biblioteksplan 2.0 och Nyckeltal 1.0.

Nyckeltal 1.0 är en skrift med praktiska råd för att man ska kunna formulera konkreta mål och underlätta användandet av nyckeltal i folkbibliotekens arbete. Tanken är att det ska vara enkelt att följa kvalitetsutvecklingen i kommunen på biblioteksområdet.

– Skriften är till för den som arbetar med att följa upp sin biblioteksverksamhet och som ska koppla det till målformuleringar i biblioteksplanen, förklarar Cecilia Ranemo. Många av de äldre biblioteksplanerna är alltför visionärt formulerade och saknar uppföljningsbara mål.

Skriften Nyckeltal 1.0 är skriven för folkbibliotek eftersom det är den statistik som finns att tillgå, men Cecilia Ranemo hoppas kunna utveckla en liknande indikator för skolbiblioteken i framtiden.

– Just nu ser det ganska illa ut på skolbiblioteksområdet och de kan inte lämna så precisa statistiska uppgifter att det går att utforma riksnyckeltal för skolbibliotek.

Lagbrott

Även om ambitionen inte alltid varit så hög när det gäller att göra biblioteksplaner, så har det i alla fall aktualiserat biblioteksfrågan och gjort dem till föremål för diskussion. Men Cecilia Ranemo tror ändå att man måste lyfta frågan på många olika plan för att få beslutsfattare att förstå vilka funktioner ett modernt bibliotek har och för att få dem att läsa bibliotekslagen.

– Jag har följt frågan om biblioteksplaner i många år och jag tycker det är förvånansvärt att så många fortfarande inte har någon biblioteksplan. Vad sänder det för signaler, undrar hon. När en kommun kan bryta mot lagen, varför ska alla andra följa den då?

– Biblioteken är kulturbärare i Sverige så jag får helt enkelt bli bättre på att publicera statistik så att alla detaljer och aktiviteter kommer fram i öppet ljus.

 

Text:

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@framsidan.net
031 - 333 51 24