Forskat om dataspel

Jana Rambusch disputerade vid Linköpings universitet och verkar bland annat som gästlärare vid Högskolan i Skövde. Hennes forskning har fokus på dataspel utifrån ett kognitionsperspektiv och i hennes avhandling ”Mind Games Extended: Understanding as Situated Activity”, är en av hennes slutsatser att dataspelande inte är isolerande utan tvärtom sker i samspel med andra i sociala medier och att det sker en kunskapsutveckling. Här utvecklar hon kort dessa tankar.



Visste du att det finns ungdomar som kan tjäna pengar på att spela datorspel? Eller att datorspel kan handla om att ge sig ut i skogen på skattjakt? Och att det finns sjukhus som låter sina kirurger spela bilspel på rasterna för att de ska kunna träna upp viktiga motoriska färdigheter?

Det spelas datorspel överallt numera – hemma på spelkonsolen eller datorn, på nätet och ute på stan via mobiltelefoner och surfplattor. Denna variation i speltekniken är inget jämfört med antalet spel som kan köpas eller laddas ner, och det blir allt fler med varje år.

Bild på Jana Rambusch

Jana Rambusch, fil.dr vid Linköpings universitet.

Detta till trots betraktas datorspel, och allt som förknippas med dessa, fortfarande som ett oroväckande samhällsfenomen. Det kan vi inte minst märka i skolor och förskolor där datorspelen ofta ses som en störande olägenhet som förväntas försvinna i väskor och jackfickor så fort lektionen eller lekstunden börjar.

Positiva aspekter

Samhället verkar inte ha insett än att datorspelen är här för att stanna, med allt vad det innebär. Det krävs en förändrad, mer mångfacetterad syn på datorspel(andet), en syn som kan belysa och diskutera de positiva aspekterna utan att för den delen ignorera det som kan orsaka problem.

Det viktiga är att förstå att datorspel inte är ett isolerat fenomen utan att dessa återspeglar samhället i stort, på samma sätt som böcker, tidskrifter och andra medier gör. Det innebär också att datorspelen måste ses som ett medium som kan väcka debatt och reflektion kring aktuella, samhällsrelevanta frågeställningar. Det är inte minst aktuellt mot bakgrund av att allt fler barn och ungdomar vänder sig bort från de traditionella medierna.

De senaste åren har forskning dessutom visat att datorspel inte kan spelas med avstängd hjärna och att de som spelar mycket spel utvecklar många olika färdigheter, färdigheter som kan visa sig vara användbara även i andra sammanhang. Det kan inkludera allt från goda kunskaper i engelska till en utpräglad samarbetsförmåga, något som bör vara av stort intresse för alla inom den undervisande sektorn. Militären med sina träningsspel har hunnit långt före, vilket säkert inte kommer som en överraskning, och frågan är vad som kommer krävas för att skolor och andra institutioner för lärande får upp ögonen för datorspelens potential. En utveckling i denna riktning skulle naturligtvis få konsekvenser för lärarnas roll i framtiden, men tro ej att den skulle minska. Snarare tvärtom!

Samhällsansvar

Med tanke på det som nämnts ovan och hur datorspelen ofta framställs i medierna är det dock lätt att tro att alla barn och ungdomar har tillgång till den ‘nya’ tekniken. Så är dock inte fallet. Datorspel, som allt annat, kostar pengar – pengar som många föräldrar inte kan eller vill spendera på spel. Framförallt blir det svårt för många att hålla jämn takt med spelutvecklingen som går i rasande fart. Hur många har råd att köpa den nyaste, måste-du-bara-ha spelkonsolen? Spel som kan ta flera timmar i anspråk brukar också kosta en slant, hur många kan och vill använda pengar till det? Här krävs att samhället tar sitt ansvar så att datorspel(andet) inte endast är förbehållna vissa sociala grupper.

Det må förefalla trivialt, men att spela datorspel betyder också att delta i samhällets gemenskap och kulturella liv, något som alla bör ha rätt till. Biblioteken kan inta en framträdande roll i detta, genom att tillhandahålla tillgång till spel för grupper som aldrig eller sällan kommer i kontakt med dessa.

LÄS MER

Spel kan också vara en bra berättelse. Läs en tidigare intervju i Framsidan med Chrisofer Emgård, som skriver manus till spel. Länk till artikeln

Det finns inget alternativ egentligen, för om biblioteken vill behålla sin centrala roll som bildningens väktare, så måste det finnas utrymme för samtliga kulturella medier som kännetecknar det moderna samhället.

Så nästa gång du ser några barn och ungdomar spelar datorspel, skaka inte bara på huvudet utan var glad att de har den möjligheten och passa på och prata med dem. Du kanske blir överraskad.

Text: Jana Rambusch

Text:

Det är administratören som lagt in det här.